Schisshyttan ligger i ett område där metaller och mineraler utvunnits sedan urminnes tider. I ett dokument som år 1354 utgick från kung Magnus Eriksson omnämns silververk och järnhyttor.

De angränsande egendomarna Starbo och Gessberg lockade tillsammans med Schisshyttan under århundraden rikets stormän att bryta malm. Ägarlängden innefattar namn som Swedenborg, de la Gardie, Banér, Wegelin, Cedercreutz, Cronstedt och Rinman. Schisshyttans historia är också historien om den tekniska utvecklingen inom järnhanteringen, metallurgin och framförallt stålet.

Just Schisshyttan blev under en period av hundra år ett av de mest namnkunniga stålverken i landet. I mitten av 1700-talet kom Rinman, "den svenska bergshanteringens fader", till Schisshyttan. Här bildades då ett metallurgiskt utvecklingscentrum och garvstålet utvecklades.

Skogen var förutsättningen för denna utveckling. Bränslet - som fanns i skogen - hade en nyckelroll både vid gruvdrift och masugnar. Utan ved och träkol blev det ingen bergshantering. Idag går skogen till sågat virke, pappersmassa och återigen i ökad utsträckning till energianvändning.

När masugnarna lades ned i mitten på 1930-talet köpte Avesta Jernverk genom Axel Ax:son Johnson in Schisshyttan och Starbo med tillhörande skog och gruvor. Epoken på många hundra år då det brutits järn, silver, koppar och andra mineraler var då slut.